Ska äldre kunna välja bort utländska män i hemtjänsten?
För drygt ett år sedan rapporterade Radio Västernorrland om att man i flera av länets kommuner tillät äldre som hade hemtjänst att välja bort personal med utländsk bakgrund. Det hela ledde till anmälningar till diskrimineringsombudsmannen. För vad väger egentligen tyngst? Den äldres rätt att välja vem som ger vård, eller personalens rätt att inte bli diskriminerad?
Fakta är att i tex. Stockholm är drygt hälften av omsorgsarbetarna utländskt födda. Många kommer från Afrika, Asien och Latinamerika. Det är dubbelt så vanligt att en utrikesfödd man jobbar i äldreomsorgen i Stockholm än en svenskfödd man. Så frågan är inte enkel att besvara. För vad händer i ett arbetslag om stora delar av laget kan väljas bort? Och hur ska man lägga scheman för att få allt att fungera rent praktiskt om alla inte kan göra allt?
Min egen erfarenhet efter många års arbete i äldreomsorgen är att det kan vara skrämmande för äldre att mötas av någon med en annan nationalitet om man aldrig gjort det tidigare. Det ställer stora krav på professionalitet i personalgruppen, samarbetsförmåga och lyhördhet för den äldres behov. När detta fungerar brukar problemet inte längre vara något problem. Många gånger har jag sett hur den man först kände sig osäker på, med tiden blir den äldres absoluta favorit. Det är ju inte heller alltid det handlar om nationalitet. Ibland vill äldre välja bort personal även om de är svenska kvinnor och män. Helt enkelt för att man inte trivs med personen i fråga, men det är ju en annan sak.
Diskrimineringsombudsmannens beslut blir väldigt intressant att ta del av, och jag avundas dem verkligen inte uppgiften att fatta beslut i en sån komplicerad fråga. Samtidigt skrämmer det mig att vi numera på många sätt, och på alla nivåer, delar in människor i grupper. Läs gärna rubriken en gång till och fundera om frågan kanske borde vara: Har man som vårdtagare rätt att välja bort personal med för låg kompetens, för dåliga språkkunskaper eller rentav olämplig personlighet? Då tycker nog de flesta att det ska man självfallet inte ens behöva möta, oavsett vilket land vårdaren råkar vara född i. Det vilar ett tungt ansvar på arbetsgivarna att se till att kompetensen är tillräckligt hög. Här finns mer att göra och det kommer att kosta pengar. Därför är jag övertygad om att vi behöver satsa mer resurser på äldreomsorgen istället för att sänka skatten för den som redan har tillräckligt, eller låta skattepengarna gå till vinster i riskkapitalisternas fickor.
Kristina Nilsson (S)
Riksdagsledamot Västernorrland
Senast uppdaterad: tisdag 3 juli 2018
