Det osynliga våldet

Kristina Nilsson skriver om våldet mot kvinnor som sker inom hemmets väggar och den ökning som skett under pandemin

Så har ännu en påskhelg passerat. Den andra som varit präglad av pandemin och dess restriktioner. Jag hoppas att de allra flesta tagit sitt ansvar så vi slipper se en ökad smittspridning såhär i efterhand

Inför storhelger kan jag ibland känna en gnagande oro för vad som kommer att hända. Kanske på grund av en del mindre trevliga upplevelser tidigare i livet, i kombination med insikter om vad som händer i samhället när människor är lediga och alkoholen flödar. Jag tänker på våld i nära relationer. Det som försiggår bakom hemmets lyckta dörrar, och som sällan får någon stor massmedial uppmärksamhet. Det är inte så länge sedan ett kvinnomord i hemmet kunde beskrivas som en ”familjetragedi”.

Under pandemin har hemarbete, nedstängning och social isolering förvärrat situationen. Vi ser en ökning av misshandelsfall. Totalt anmäldes 16461 fall av misshandel mot en kvinna i en nära relation 2020. Det innebär 45 fall om dagen. Det är drygt två i timmen, dygnet runt, året runt. Kvinnojouren Unizon larmar om en skrämmande ökning av stödsökande. Även BRIS har tagit emot rekordmånga samtal från utsatta barn och ungdomar. Samtidigt ska alla hålla sig hemma så mycket man kan. En mardröm för de som lever i en våldsam relation, där den enda lättnaden kanske varit att förövaren gått till jobbet varje dag. Att aldrig vara ensam kan också innebära stora svårigheter att söka hjälp och stöd. Att vara kontrollerad dygnet runt kan omöjliggöra det minsta telefonsamtal.

Kanske ska man inte ställa den ena tragedin mot den andra, men jag kan inte låta bli att fundera på hur mycket uppmärksamhet gängkriminellas skjutningar får. Vi läser spaltmeter i tidningarna nästan varje dag, TV rapporterar, frågan debatteras vitt och brett i sociala medier hela tiden. Lagförslag läggs fram och riksdagsinitiativ tas för att vi ska göra något åt det. 2019 dödades 46 personer i skjutningar i Sverige, samma år mördades 16 kvinnor av en man de hade en relation till. Visst dyker det upp reportageserier då och då (oftast gjorda av kvinnor) men de leder sällan till någon bredare debatt. Väldigt få män uttalar sig om frågan. Detsamma gäller för övrigt även frågan om prostitution och allmänt vidrigt beteende mot kvinnor typ Göran Lambertz.

Förra veckan fick vi i Socialutskottet information av jämställdhets- och bostadsministern Märta Stenevi (mp) om regeringens proposition ”Förebyggande av våld i nära relationer”. Det är bra att regeringen arbetar för att mäns våld mot kvinnor i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Lagförslaget är ett steg i rätt riktning, men mycket mer behövs på alla nivåer i samhället. Framförallt behöver det stå klart att detta inte är en ”kvinnofråga”. Jag ser fram emot att män, från samtliga partier, kliver fram och diskuterar och debatterar detta enorma samhällsproblem. Visst finns det de som gör det redan idag, men de flesta lyser faktiskt mest med sin frånvaro i debatten.

Kristina Nilsson (S)

Riksdagsledamot

facebook Twitter Email