Svensk sjukvård kan uträtta storverk när det verkligen gäller

Kristina Nilsson reflekterar över sjukvårdens utmaningar under och efter pandemin

I lördags firade vi första maj. Det andra firandet som måste ske digitalt. Visst, precis som vi får det dagliga arbetet att fungera, får vi också till ett slags första maj firande. Men inte blir det samma känsla av samhörighet, engagemang och kampvilja inför kommande år, som jag upplevt så många gånger. Det känns ungefär som att titta på en bild av en delikat maträtt när man är hungrig. Man kan inte annat än längta till att allt ska kunna bli som det var före Corona.

Tänk att vi nu är inne på pandemins andra år. Konsekvenserna har blivit långt mycket större än jag någonsin kunde föreställa mig, då för över ett år sedan, när allting startade.

I dagsläget har vi en enormt stor smittspridning i min kommun, i flera andra delar av landet, och situationen i vården är minst sagt ansträngd. Jag är uppriktigt oroad för vårdens medarbetare. Vissa av dem har jobbat oerhört hårt under en väldigt lång tid. Utöver den extrema arbetsbelastningen har det akuta fokuset på pandemin dessvärre även trängt undan andra viktiga vårdinsatser. Till exempel minskade antalet upptäckta cancerfall med 10%. Det betyder att närmare 6000 cancerfall som borde ha upptäckts, inte har gjort det, och att 80 000 operationer som borde ha gjorts inte blivit av. Vi kommer efter pandemin ha en stor Corona skuld och det är samma (utarbetade) personal som måste fortsätta kämpa för att ta sig an denna skuld. Det kommer att krävas en stor insats från alla nivåer för att klara detta. Jag väljer ändå att se hoppfullt på situationen. Inte minst pandemin har visat vad svensk sjukvård kan åstadkomma när det verkligen gäller. När alla inblandade kämpar tillsammans, drar åt samma håll och verkligen försöker kan vi uträtta storverk.

Den pågående vaccinationsinsatsen är ett utmärkt exempel. Jag är övertygad om att bara leveranserna av vaccin fungerar, kommer vi att nå vårt mål. I det läget väljer Kristdemokraterna att presentera sitt förslag till lösning av vårdkris och vårdskuld. Sjukvården ska förstatligas. Jag kan faktiskt inte på något förstå sätt hur en gigantisk, organisatorisk förändring skulle gynna sjukvården just nu. De intensivvårdssköterskor som finns blir inte fler, inte heller distriktsläkarna. Den personal som finns är de som finns. Oavsett om de får lön från stat eller region. Och det finns ingen annan vård som vi kan få än den vård de förmår producera. Nej, nu behöver vi samla oss, dra åt samma håll, inte käbbla om organisation. Och om man nu tycker att 21 regioner är för många, hade man ju chansen att minska dem till 7 för inte allt för länge sen, men då var det inte intressant. Jag tror att det är dags att vi lyssnar mer på vårdpersonalen, deras idéer, förslag och behov, och slutar med politiskt käbbel

Kristina Nilsson (S)

Riksdagsledamot Västernorrland

facebook Twitter Email