Dags för offentlighetsprincipen i skattefinansierad välfärd

Att de skattepengar som vi avsätter till äldreomsorg ska gå till äldreomsorg, och ingenting annat, är väldigt många medborgare i vårt land eniga om. Därför är det självklart att väldigt många blir upprörda när det visar sig att särskilda stöd, som utbetalats under pandemin för att trygga de äldre, istället blir bonuspengar till redan högavlönade chefer i ett privat bolag.

Att Attendos VD sen väljer att skänka bort pengarna gör naturligtvis ingen skillnad. Pengarna skulle varken bli till bonus eller gåvor, de skulle används för merkostnader vid vård av de gamla. De skulle användas för att organisera kohortvård, köpa in skyddsutrustning och material med syfte att göra vården bättre och säkrare. Politiker från höger till vänster har uttalat sig i frågan, och verkar väldigt eniga om att detta absolut inte är vad de vill.

Men hur ska vi då komma bort från detta oskick? Som jag ser det så kommer detta oundvikligen att hända igen så länge vi har bolag i vård och omsorg vars främsta drivkraft är att göra vinst. Sen får borgarna prata hur mycket de vill om att det ska vara kvaliteten som ska vara drivkraften och inte vinstjakt. Min uppfattning är att om vi ska kunna komma till rätta med den här problematiken behöver vi se till att få en mycket större insyn i privata verksamheter och hur dessa använder våra skattepengar. Blotta misstanken om att skattepengar inte går till det de är avsedda för skulle kunna minskas om det fanns samma transparens inom den privata omsorgen som inom den offentliga. Vi skulle helt enkelt behöva tillämpa offentlighetsprincipen på samma sätt i alla skattefinansierade omsorgsverksamheter. Personligen tycker jag att det kunde gälla skolan också, för det är väl elevernas möjlighet till en bra utbildning vi betalar för? Inte vinster till aktieägare.

2015 lät vår S-ledda regering utreda frågan. Den utredningen som leddes av Sigurd Jeuman lämnade sina förslag i september 2016. Förslagen har remitterats och ligger fortfarande som ett öppet ärende på socialdepartementet. Tidigare uttalanden från partierna har gjort att det inte tycks ha funnits någon majoritet i Sveriges riksdag för att rösta igenom dessa förslag. I januariavtalet fick vi gå med på att inte diskutera vinster i välfärden.

Kan vara så att pandemin och det som uppdagats i samband med den gjort att partierna ändrat sig och att vi kan ta upp frågan igen? Jag tror faktiskt inte det. Det finns fortfarande ett kompakt motstånd mot att göra något åt detta problem i verkligheten. Man nöjer sig med att uttala kritik om att det är omoraliskt gjort, men samtidigt vill man bara låta det fortgå. Jag tycker att det är precis lika omoraliskt som den senaste händelsen med Attendo.

Kristina Nilsson (S)

Riksdagsledamot Västernorrland

facebook Twitter Email